PSYKODYNAMISK PSYKOTERAPI

 

Psykodynamisk psykoterapi är ett samlingsnamn för terapiformer med grund i psykoanalytisk teori och ett humanistiskt synsätt. Grundtanken är att människan har ett omedvetet inre liv som huvudsakligen formats av nära och viktiga relationer under uppväxten, och att relationer och anknytningen till andra fortsätter att vägleda under livet. Omedvetna försvar mot störande känslor, rädslor och inre konflikter leder till psykiska symtom och begränsningar. Ordet ”dynamisk” betonar att individers inre liv på så vis kan vara mer eller mindre i balans.

I mötet med klienten är psykoterapeuten engagerad, nyfiken och vill förstå klientens problem och belägenhet. Samarbete och kontakt jämsides med acceptans är grundförutsättningar, där acceptans innebär att terapeuten inte värderar och bedömer det som berättas, utan att man vill förstå mening och sammanhang. Man ger inte heller råd och anvisningar. Arbetet styrs mer av ett gemensamt undersökande av hur och varför klienten har hamnat ur kurs. Inom vissa skolor är terapeutens tolkning av klientens överföringar – känslor och förhållningssätt från tidigare relationer – en viktig komponent. Andra skolor lägger större vikt vid den stödjande och bekräftande terapeutiska relationen för att ge klienten en möjlighet till tillit, insikt om hur man själv fungerar vad gäller rädslor och försvar, och om möjliga lösningar.

​

GRUPPANALYS

​

Gruppanalysen utgår från att människan i grunden är en social varelse, som blir till och utvecklas i mötet med andra. Vi föds in i och lever våra liv i olika grupper, som familjen, släkten, arbetsplatsen och vänkretsen. Dessa grupper är en del av samhället och påverkas av kulturen, historien och tidsandan. Det är i alla våra grupper som vår verklighet skapas, bestäms och förändras.

Gruppanalysen utvecklades ur en form av gruppsykoterapi, som kombinerade kunskap från psykoanalysen med förståelse för mellanmänskliga relationer och sociala fenomens betydelse. S.H. Foulkes, som grundlade gruppanalysen i mitten av förra seklet, menade att de problem som människor har i grunden handlar om kommunikation och att de uppstår i gruppsituationer. Därför, menade han, kan problemen bäst förstås och förändras just i en grupp.

Gruppanalysen har därefter utvecklats och påverkats av en rad discipliner som modern psykodynamisk teori, informations- och kommunikationsteori och kulturantropologi. Systemteori liksom utvecklings- och socialpsykologi har också haft stor betydelse för dess utveckling.

​

GRUPPANALYTISKA TILLÄMPNINGAR

​

Gruppanalysens vanligaste tillämpningsområde är idag gruppanalytisk psykoterapi i små och medelstora grupper. Den vänder sig till människor som på olika sätt och i olika grad upplever konflikter och problem i sin tillvaro med andra - i arbetslivet eller privat.

Många människor beskriver att de har svårt att vara med andra och att "komma till sin rätt" i en grupp - i familj och arbetsgrupper. Gruppanalys kan ge möjlighet att förstå sig själv och andra, att pröva nya sätt att relatera och upptäcka nya sidor av sig själv, sidor som vi kanske inte visste fanns. Foulkes kallade detta för "ego training in the group".

 

Gruppanalysen vänder sig även till dem som intresserar sig för att söka kunskap och insikt om människor i samverkan och kan med fördel användas i utbildningar för exempelvis diakoner, präster, läkare, psykologer, psykoterapeuter, sjuksköterskor, socionomer och lärare.

Ett annat tillämpningsområde är organisationsutveckling. Genom att arbeta med roller och mandat, kommunikation och grupprocesser kan tillämpad gruppanalys bidra till att förbättra arbetsmiljön.

​

PSYKODRAMA

​

Psykodrama är gruppterapi i form av spontan teater och bedrivs vanligen i form av en fast grupp, som träffas regelbundet under en längre tid. Arbetssättet innebär att med hjälp av gruppen iscensätta angelägna teman som spelas upp i dramaform här och nu.

Aktionen på scenen väcker upp känslor och glömda minnen och formas till möten med viktiga personer ur ens liv eller en annan aspekt av en själv. Man iscensätter konkreta situationer, relationer, livshändelser, drömmar, fantasier etc.

I dramat får man tillfälle att undersöka sina förhållningssätt och reflektera över sina olika roller i livet, hur man utvecklade dem och hur de format ens tillvaro. Man får stöd att utveckla sin kreativitet och spontanitet för att kunna göra nya val och pröva nya roller.

Varje session avslutas genom att den som spelat upp sitt drama får svar från de övriga deltagarna som delar med sig av vilka känslor dramat väckt hos dem och vad de känner igen från sina egna erfarenheter.

Psykodrama är gruppterapi i form av spontan teater och bedrivs vanligen i form av en fast grupp, som träffas regelbundet under en längre tid. Arbetssättet innebär att med hjälp av gruppen iscensätta angelägna teman som spelas upp i dramaform här och nu.

Aktionen på scenen väcker upp känslor och glömda minnen och formas till möten med viktiga personer ur ens liv eller en annan aspekt av en själv. Man iscensätter konkreta situationer, relationer, livshändelser, drömmar, fantasier etc.

I dramat får man tillfälle att undersöka sina förhållningssätt och reflektera över sina olika roller i livet, hur man utvecklade dem och hur de format ens tillvaro. Man får stöd att utveckla sin kreativitet och spontanitet för att kunna göra nya val och pröva nya roller.

Varje session avslutas genom att den som spelat upp sitt drama får svar från de övriga deltagarna som delar med sig av vilka känslor dramat väckt hos dem och vad de känner igen från sina egna erfarenheter.